Ja igår å blev jag förtidsfirad av min morbror/gudfar och hans man Misi. Vi var på folkoperan och så Pärlfiskarna. Vad som är speciellt med folkoperan är att de sjunger på svenska och har alltså ingen text som de har på stora operan. Så det tog lite tid att sätta sig in och förstå vad de sjöng om, men när man väl kom in i det så var det så vackert. Självklart var det en tragiskt kärlekshistoria om en kille som offrade sin vänskap för kärlek. Men den slutade vackert, sorgligt men vackert. Vi blev lite blödiga allihop tror jag.

Det var en ung kille som var med och spelade vännen som blev förådd. Han sjöng inget men gud vilken utstrålning. Jag tror aldrig jag blivit så tagen av att någons skönhet någon gång. Gud vilken vacker pöjk. Han var lång med långt mörkt hår. Jag tänkte på den där låten med James Blunt när jag såg honom. Ni vet den där:
You're beautiful.
You're beautiful.
You're beautiful, it's true.
I saw your face in a crowded place,
And I don't know what to do,
'Cause I'll never be with you.
Helt plötsligt så fick den låten en mening och jag tror jag fattar hur Blunt kände när han skrev den. Typ så som jag kände för vackrepöjken på operan.

Efter operan så gick vi på en jättemysig resturang vid Mariatorget och drack lite champange. Jag åt grillad marulk och den var inte dum den måste jag säga. Så satt vi där och diskuterade opera och röster och annat mellan himmel och jord.

Helmer och Misi drog sig hemåt efter detta och jag drog mig in till stan avslutade min kväll på Ankaret. Inga konstigheter :P.

Här är en bild från operan Pärlfiskarna